fan, man har gått och blivit arbetslös!! Känns inte alls bra. Kollade på min mobil udag och såg att jag ringde till 17 äldreboeende och gruppboende häromkring men ingen lycka. Men dte var en som ville träffa mig, på ett gruppboeende!!! Det är där jag vil hamna så jag hoppas verkligen på detta!! Skulle vara så grymt kul om jag fick jobb där. Och det ligger så bra till, gångavstånd från min kille, så kanske jag kan vara mycket med honom;)..

Men iaf när jag var nere på arbetsförmedlingen så fick jag ett otrevligt bemötande:( Jag frågade henne om min A-kassa, "det kan ju jag inte svara på!" fick jag till svar så frågade jag hur jag skulle försörja på och hon bokstavligen talat bara ryckte på axlarna istället för att hänvisa mig någonstans:(..... Dummis!

Alltså, jag tror att det finns människor som är bra snälla, eller jag menar snälla utan någon baktanke med det! Och det tycker jag är underbart! Det är inte bara en människa, utan flera som gjort att jag har fått upp ögonen!.

Framförallt min granne! Hon är underbar! Hon hjälper mig med allt och lite till bara hon kan!

Sen killen med den gula volvon! Historian börjar med att min bil totaldör på fredagskvällen och det finns inte ett enda tecken på liv... Han stannar då och frågar om han kan hjälpa mig, han kollar bilen men kan inte hitta felet så han erbjuder sig att bogsera mig till närmsta mack, ca 3-4 km bort, och sen köra in mig till staden, ca 1 mil bort. Allt detta gjorde han utan att vilja ha något för det!!! Jag räckte fram en hundralapp men han tog inte emot den!! Tack killen!

Den andra killen eller hur man ska säga som jag dejtat ett tag nu är nu min kille:) Vi är nu tillsammans, och det känns jättebra! Jag tror på detta!

Jag har pratat om att jag behöver en brandvarnare och igår kom han med en:)